Jag bestämde mig för att ge mig själv en utmaning under 2018. Därför började jag den 1 januari att publicera en bild per dag på Instagram

Att ta en bild om dagen för att på något sätt göra en årsberättelse känns spännande. Jag har ingen aning om vilken typ av bilder det blir och hur mitt år kommer att se ut när det är slut.

Om du följer mig på Instagram får du se hur det blir.

 

Den 21 januari. God morgon. #2018 #365dagar

Ett inlägg delat av Fotograf Magnus Stålberg (@fotografmagnusstalberg)

Som fotograf vill jag ibland utmana min kreativitet genom att begränsa förutsättningarna. När U2 spelade i Globen den 21 september var det ett sådant tillfälle. Eftersom endast "små kompaktkameror" tilläts på evenemanget (vissa lyckades ta in betydligt större kameror än så) lånade jag en Nikon Coolpix P340 på Foto A-bild i Falun för att testa vad det från en plats en bit upp på läktaren går att göra med endast fem gångers zoom.

Kameran (och jag) sätts på prov i det varierade ljuset och på det förhållandevis långa avståndet. Att sätta skärpan är exempelvis en rejäl utmaning för Nikons lilla fickkamera. Jag tog även några bilder med min iPhone 6, vars kamera inte alls är så dum vid goda ljusförhållanden, men den hade mycket svårt att ge några tillfredsställande resultat.

Här är några bilder från mitt utmanande men högst ovetenskapliga test med Nikon Coolpix P340 som konsertkamera.

U2 inför ett fullsatt Globen den 21 september 2015.
Bono och The Edge vid U2-konserten i Globen den 21 september 2015.
U2 på Globen den 21 september 2015.
Patricia plockades upp från publiken och fick dansa med U2 på scenen.

Sedan ett par dagar tillbaka har min webbplats ett nytt utseende. Främst handlar det om att jag gjort den responsiv. Numera går det betydligt bättre att titta på innehållet i en mobil enhet och så ska det vara 2013. Ett spännande år väntar. Nya bilder ska tas.

För mig är ett besök på Fotomässan en rätt ny företeelse. Den första mässan arrangerades 2006. Jag gjorde mitt första besök 2009. Det andra gjorde jag i Göteborg 2010, men då var det i princip samma mässa som arrangerats i Stockholm ett halvår tidigare. Den riktiga mässan 2010 missade jag men Fotomässan 2011 missade jag inte.

Om en knapp månad är det dags igen. Jag har precis kikat igenom det allt mer färdiga programmet. Förra året fanns några självklara seminarier jag inte ville missa. I år är det inte riktigt så. Åtminstone inte än. Ett par undantag finns: Joe McNally kommer sannolikt att få nästan likadan uppmärksamhet som Mattias Klum fick i fjol. Fotomässan utlovar en lite annorlunda presentation. Jag gör, som vanligt, mitt besök på öppningsdagen som är fredag 23 november. Joe McNally står på scenen klockan 14.00.

Tyvärr krockar McNallys timme med den dansken Morten Rygaard som börjar sina 45 minuter klockan 14.30. I nuläget lutar det åt att jag glider iväg till Rygaard efter att ha lyssnat på McNally en stund. Inte optimalt men en prioriteringsfråga.

Det är som vanligt väldigt mycket Moderskeppet också. De är dock duktiga och för dagen rätt ensamma om att utbilda Sverige i bildhantering.

I god tid innan mässan återkommer jag med min guide till Fotomässan 2012.

 

Den 28 juli gjorde jag mitt andra besök på Fotografiska i Stockholm. Jag gjorde mitt första besök förra hösten. Då var det Annie Leibovitz som lockade och hennes bilder gjorde mig inte besviken. Den här gången var Robert Mapplethorpe huvudattraktionen på förhand, men det blev en helt annan fotograf som jag fastnade för.

Kinesiske Liu Bolin kamouflerar sig så att han blir ett med bilden. Står han mot den kinesiska muren är han målad som den, och skulle huvudet vara i himlen får huvudet bli blått. Man får titta en stund på varje bild innan man hittar honom. Idén som sådan är fascinerade i sig själv, men det finns en djupare dramatik i Bolins bilder. Liu Bolin kallar sin konst för en protest mot staten Kinas censur av sina konstnärer. Har du möjlighet att göra ett besök i sommar så tycker jag att du ska ta chansen att se Bolins bilder.

Robert Mapplethorpe då? Ja, att gå runt bland okända män och kvinnor och tillsammans titta på Mapplethorpes svartvita bilder av i huvudsak nakna manskön, det blir lite udda. Vissa fnissar, medan andra går nära och betraktar under tystnad. Som med alla banbrytande artister har de verkat i sin egen tid, präglad av då gällande normer och värderingar. Mapplethorpe var kontroversiell då. Det är han säkert i viss mån även idag. Samtidigt är hans bilder av nakenhet förhållandevis oskyldiga om man mäter dem med dagens mått. Dessutom ska man komma ihåg att Mapplethorpe gjorde väldigt mycket annat också. Hans porträtt var betydligt mer intressanta att titta på.

 

Jag har länge tänkt hitta en bra logotyp för mitt fotograferande, men trots flera egna försök har jag inte varit nöjd. Därför gav jag uppdraget till min kollega Markus Jansson, som till vardags arbetar som AD/webbdesigner på Gobolito. Han funderade lite och presenterade en idé som jag köpte rakt av.

Så här kommer du att känna igen mina bilder från och med nu:


Fotograf Magnus Stålberg Falun

Den här bloggen ska handla om allt som har med fotografering att göra. Tanken är att jag ska skriva om fotosessioner, programvaror, tips och allt sådant som är en del av fotandet.

Mer än så blir det inte - den här gången.