Den 28 juli gjorde jag mitt andra besök på Fotografiska i Stockholm. Jag gjorde mitt första besök förra hösten. Då var det Annie Leibovitz som lockade och hennes bilder gjorde mig inte besviken. Den här gången var Robert Mapplethorpe huvudattraktionen på förhand, men det blev en helt annan fotograf som jag fastnade för.
Kinesiske Liu Bolin kamouflerar sig så att han blir ett med bilden. Står han mot den kinesiska muren är han målad som den, och skulle huvudet vara i himlen får huvudet bli blått. Man får titta en stund på varje bild innan man hittar honom. Idén som sådan är fascinerade i sig själv, men det finns en djupare dramatik i Bolins bilder. Liu Bolin kallar sin konst för en protest mot staten Kinas censur av sina konstnärer. Har du möjlighet att göra ett besök i sommar så tycker jag att du ska ta chansen att se Bolins bilder.
Robert Mapplethorpe då? Ja, att gå runt bland okända män och kvinnor och tillsammans titta på Mapplethorpes svartvita bilder av i huvudsak nakna manskön, det blir lite udda. Vissa fnissar, medan andra går nära och betraktar under tystnad. Som med alla banbrytande artister har de verkat i sin egen tid, präglad av då gällande normer och värderingar. Mapplethorpe var kontroversiell då. Det är han säkert i viss mån även idag. Samtidigt är hans bilder av nakenhet förhållandevis oskyldiga om man mäter dem med dagens mått. Dessutom ska man komma ihåg att Mapplethorpe gjorde väldigt mycket annat också. Hans porträtt var betydligt mer intressanta att titta på.